Compaq Open Vasatorp 15 - 18 aug 2002

Vad skiljer Annika Sörenstam från de andra damerna?
(Leopold Report 020818) Annika Sörenstam i ledningen fyra dagar i Compaq Open på Vasatorp. Och så en överlägsen seger efter en 70-runda på söndagen mest baserad på säkerhet - med fyra slag före tvåan Sophie Gustafson. Imponerande.
Jag hörde frågan ställas flera gånger ute på Vasatorp: Vad är det som skiljer Annika, världsettan, från de andra?
Det är svårt att svara på men jag ska ge ett exempel.
Jag följde på söndagen Norges nya - första - riktiga golfstjärna Suzann Pettersen från Oslo några hål.
Hennes långa slag var häftiga, lite aggressiva, chansartade. Något åt Sophie Gustafssons håll.

Hon tog sig fram på sex under par fram till tionde hålet. Hon fick mottaga publikens uppskattning. Allt verkade OK.
Men så kom det första missödet. Utslaget på tian. En riktig kanondrive som gick förbi dogleg-vänster knäet och rakt out.

-Jävlar! skrek denna dam
med en välkänt svensk svärord som tydligen också fungerar på norska.
Sedan slog hon drivern i marken.

Vi stannar där. Jag konstaterar att jag aldrig under flera Compaq Open-tävlingar här hemma sett Annika Sörenstam reagera så på ett missat slag. Och hon har faktiskt gjort ett och annat.
Bland annat ett duffat andraslag i går på ettan som tog i bunkerkanten ett tjugotal meter längre fram men tursamt rullade vidare in i ruffen.
Inget "jävlar!" där inte. Hon gick fram och slog lugnt upp bollen på greenen och gjorde ett par.

Suzann fixade situationen rätt bra ändå och klarade en bogey . Men hon hade svårt att komma igen. Det blev två bogeys till och en enda birdie.
Utan att fördjupa sig i detta tror jag att här någonstans ligger skillnaden mellan Suzann och Annika. Å andra sidan måste kanske norskan igenom ekluten innan hon kan missa slag utan att bry sig. Vi tror ändå att hon är klar för Europalaget mot USA.

Annika -17, Suzann Pettersen -4. Om inte annat så är det en talande skillnad.
Och Sophie Gustafson, vilket fighter! Efter den slapstickartade rundan på lördagen ryckte hon upp sig och gick bäst av alla flickorna på söndagen, 66 slag. Den tjejen varken svär eller slår klubban i marken. Hon säkrade en egen andraplats på -13 och tog med stor sannolikhet en plats i årets Solheim Cup-lag.
Det återkommer vi till. Matchen mot USA spelas den 20-22 september på Interlachen Golf & Country Club, Minnesota.
Här har du resultaten
Åter till golfsajten







Rekordpubliken imponerades av
nytt banrekord och katastrofspel
(Leopold Report 020817) I går blev rekordpubliken på Vasatorp - minst 20 000 kring ledarbollen - otroligt impad av lilla skotskan Mhari McKay som gick från 39:e plats till 3:e efter att ha satt både Annika Sörenstam och hennes banrekord (66) på plats med 65 slag (-7).
Och vår blivande storstjärna Carin Koch som hade 77 slag på fredagen gick nu på 66 (-3) och tangerade Annikas banrekord. Hon fick hjälp av en gammal tränarvän som såg felet med en gång:
-Han sa till mig att jag stod för långt från bollen, sa Carin.
Så hon flyttade den närmare kroppen och så var allt OK. Tänk så enkel golfen kan vara, egentligen.

Och så Annika förstås, som pendlar på som en gammal Moraklocka och inför slutronden har 15 under par och leder med fyra slag före engelska livslevande legendarskan Laura Davies på -9. Hon spurtade på med en 66:a.

Ändå ska de följande raderna handla om en tjej som borde ha varit i närkamp med Annika inför finaldagen: Sophie Gustafson. Och som imponerade på ett fullkomligt bakvänt sätt.

Hennes rond i går var otrolig - ena ögonblicket såg det ut som om hon spelade sig rakt ut ur tävlingen, nästa ögonblick var hon tillbaka på jakt efter Annika.

Vi såg henne börja fighten med Annika genom att slå drivern i vattnet på ettan. Hon droppad i tjock ruff och fick ut bollen på fairway men inte mycket mer. Hon tappade omedelbart två slag.

Sophie är en av de mest långtslående på touren, bredaxlad och vältränad. Nu hängde axlarna som på en oöppnad pilsnerflaska. I trettio sekunder. Men så rätade hon upp sig och började panga på.
Birdie på tvåan, birdie på trean, birdie på femman, bogey på sexan - men sen kom sjuan.

Jag har nog aldrig sett ett proffs bete sig om Sophie gjorde på det här hålet - numera välkända nr 7, par 3, 170 meter.
Hon slog med en järnsjua - men alla såg att baksvingen var för kort. Det blev en häftig träff som förde bollen ut till vänster om greenen. Men ändå lyckosamt snett bakom två bunkrar.

Hon gjorde som vi amatörer gör var och varannan gång: duffade och hamnade i bunkern. Inte så farligt för ett proffs. Bara att lyfta upp med backspinn intill pinnen.
Sophie träffade bollen rent och den for över greenen ner i vattnet på andra sidan. Den 20 000-hövdade publiken stönade i kör. Pliktslaget blev en duff rakt ner i den andra greenbunkern och samma publik lät nu nästan gråtmild. Stackars Sophie!

Hon slog upp den förhatliga bollen på green och sänkt en tvåmetersputt. Har ni hängt med i räkningen slutar det på sju slag - men kunde normalt sett ha blivit åtta.

Catrin Nilsmark, nästa års Solheim Cup-kapten - i dag -4 och på en tiondeplats) sa i TV:
-Det som hände Sophie drabbar då och då proffs. Det ruskiga är att när man håller på så blir man så negativ att man är säker på att bollen aldrig ska hamna i koppen.
Så det säger väl något om fightern Sophie Gustafson som ändå sänkte tvåmetersputtern.

Det var många som sa adjö till Sophie här - men alldeles i onödan. Två birdies efter varandra och hon var med i kampen igen.

Summering:
På de första nio hålen hade hon faktiskt bara ett enda par. Fortsättningen blev också en berg- och dalbana. En eagle på 13:e och direkt därefter två bogeys men också tre birdies. Vår svenska f d British Open-vinnare borde ha åkt rakt ut från leaderboard - men inte. Hon har en ensam fjärdeplats för hon gick den här rundan på par. Visst är hon med i kampen om andraplatsen.
Annika når hon inte, det törs vi lova.
Här har du resultaten
Åter till golfsajten

 






 Detta är en sida ur LEOPOLD REPORT 1.519.942 besök på våra sidor under 2003