Detta är en sida ur LEOPOLD REPORT besökare från ca 50 länder varje månad

 

På den här sajten publicerar vi kapitel för kapitel boken
Han sköt Olof Palme
av kriminalinspektör Börje Wingren och journalisten Anders Leopold.

 

Åter till startsidan

Börje Heeds förord som visar att han efter att ha läst utredningsmaterialet i manuskriptform delade Wingrens uppfattning om vem som mördade Olod Palme.

Börje Wingrens inledning i vilken han ger en sammanfattning av konflikten mellan spaningsledning och förundersökningsledaren, vilken bidrog till ett kaos som allvarlig skadade hela mordutredningen.

Kapitel 1. En teater eller biograflokal är numera ett klassiskt gömställe efter ett statsmannamord. Oswald försökte gömma sig på en teater efter mordet på president Kennedy. 45 minuter efter mordet på Olof Palme kommer en man insmygande på Saga-biografen på Kungsgatan...
Kapitel 2. Om en bok, ett manuskript och anonyma brev som berättar mycket om dess författare.
Kapitel 3. Först ljög biografpersonalen för att dölja att de hade vinfest på arbetstid. Det fick förödande inverkan på utredningen.
Kapitel 4.
För många Grand-män - Mårten Palmes vittnesmål.
Kapitel 5. Victor Gunnarsson inför vittnen alldeles före mordet: I Sverige kan man bli skjuten i ryggen.
Kapitel 6. Han kunde inte förklara på vilket sätt högerhandsken hade försvunnit.
Kapitel 7. Är det bara fantasier, eller lögner, eller tror han - ovetande om vilka som ligger bakom mordet - att han styrker sin position genom att namnge tre CIA-agenter som han påstår sig känna?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Läs gärna detta innan du går vidare i texten.
Här får du veta mer om den tänkta flyktvägen med klockslag och karta. Du kan också länka dig till vittnesprotokollen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KAPITEL 8

HON PEKAR UT GUNNARSSON SOM MANNEN
SOM KOM IN PÅ SAGA-BIOGRAFEN DRYGT
40 MINUTER EFTER FÖRESTÄLLNINGENS BÖRJAN

Efter Jan Svelins och mitt korta förhör den 8 mars fick jag
en bild av Victor Gunnarsson som klart visade att han inte
talade sanning. Ska jag inledningsvis vara mild i omdömet så
kan jag säga att han i alla fall for ovarsamt fram med den.
Efter alla de förhör jag lett under årens lopp har jag
tillägnat mig en intuition som jag gärna följer. I
Gunnarssons fall kände jag att det inte bara var av stort
intresse att höra honom vidare. Det var ingen tvekan om att
den här mannen måste utredas i detalj. Den uppfattningen
delade jag helt med Jan Svelin och de andra två kollegerna
som delvis deltagit i förhöret.
Jag kände att han ljög mig full. Om en oskyldig tar
till lögner i vissa lägen då han känner rädsla för att
bli oskyldigt misstänkt, så är det förklarligt. Sådant är en
förhörsledare beredd på och kan ofta genomskåda. Ja, till
och med bortse från.
Men den här gubben slingrade sig som en orm, och när han
lämnade konkreta uppgifter kändes de lika pålitliga som en
mytomans sjukliga färvrängning av verkligheten. Det finns
för övrigt flera i den jättelika bekantskapskretsen som
klassar honom som hemfallen åt denna psykiska sjukdom. En
mytoman ljuger för att imponera på andra och har ofta
förmåga att göra det trovärdigt. Men det fungerar
inte vid ett förhör. Här måste han ljuga för att komma undan
saker och ting som förhörsledaren kan påvisa - det är inte
lika enkelt.
Vi behöver inte betvivla att Victor Gunnarsson var mannen
på Mon Cheri. Där har vi hans eget medgivande. Fram till nu
ligger också tidpunkterna inom trovärdighetens ram. Vi
måste höra personalen i detalj, kanske återkomma till
flickorna. Det återstår mycket och det är jobb vi vill gå på
direkt. Vi måste utreda om det var Saga eller Rigoletto han
besökte. Vi måste ta tag i folk som finns i hans digra
telefonregister. Och jag vill att man gör en noggrannare
husrannsakan i hans bostad.
För mig är det redan här solklart med ett anhållande. För
mycket står på spel för att Victor Gunnarsson bara ska
sparkas ut.
Det är när dessa tankar far genom mitt huvud under
förhöret som jag bestämmer mig för att vi snabbt ska försöka
få till en konfrontation med damerna från Saga-biografen.
Kammar vi noll där, så kan jag acceptera att han släpps.
De har gett en beskrivning av Saga-mannen som
stämmer väl in på Gunnarsson. Profilen med den raka näsan, det
mörka välklippta håret, den kraftiga kroppsbyggnaden, cirka
180 cm lång, den nästan knälånga mörka rocken. Men håller
det i konfrontationsspegeln?
När jag får klartecken att damerna är på plats och att en
konfrontationsgrupp på sju personer färdigställts underrättar jag
Victor Gunnarsson om att han ska delta i en konfrontation.
Vad fan ska det vara bra för? blir hans spontana kommentar.
Jag har i det läget ingen skyldighet att underrätta
honom om vilka han ska konfronteras med och han medföljer
utan vidare kommentarer till kriminalavdelningens
fotoavdelning. Klockan 20.00 placerar sig vittnet JS framför
spegeln. Jag står som konfrontationsledare och har med mig
kriminalinspektörerna Dick Lönnblad och Inge Uvemo. Victor
Gunnarsson har nummer 5.

K: - Ja, här ser du nu sju personer numrerade från 3-10.
Kan du känna igen någon av dessa som mannen på Saga?
S: - Profil nummer 10 med markerade ögonbryn, mörka.
Jag vet inte om jag... håret stämmer inte hundraprocentigt,
tror jag. Antingen nummer 10 eller nummer 5. Ingen av de
andra tycker jag är... några av dem har skägg och några är
för tjocka i ansiktet. Nummer 5 har rätt ansikte, eller formen
på käke och modell från sidan.
K: - Du vill alltså påstå att nummer 10 och nummer 5 är de
två som du plockar ut av dessa?
S: - Ja.
K: - Om du sedan tänker dig längden?
S: - Då tror jag nummer 10 är lite för lång... lite för
lång. Nummer 5 ser ut att vara lite kraftig, lite i
kraftigaste laget, tror jag. Det är svårt att säga också när
de står framifrån så här.
K: - Jag förstår. Du fastnar alltså för nummer 5 eller
nummer 10?
S: - Ja, ja. Nummer 5:s frisyr...
K: - Nummer 5:s frisyr passar in?
S: - Ja.
K: - Det är du säker på?
S: - Ja, det är jag nästan hundra... ja, hundra procent ska
man väl aldrig säga. Det är hans frisyr.
K: - Och näsan som du la märke till, den passar in när du
ser honom i profil med det ansiktet, den ansiktsform du
redan från första stund har talat om?
S: - Från första stund... Just det där käkpartiet. Det är
ett markerat käkparti och han har det ansiktet. Den formen.
Nummer 10 är lite... han är lite för fyllig eller vad man
ska säga.
K: - Ja, då tackar vi för det.

Om jag ska jämföra den här konfrontationen med alla de
som jag varit med om tidigare och som sedan använts som
bevisning är denna bland de starkaste. Och då inbegriper jag
inte konfrontationer av mer formell karaktär där vittnet
sett den misstänktes ansikte tydligt och framifrån.
JS pekar ut Victor Gunnarsson på ett alldeles speciellt
sätt. Hon har på några meters avstånd i en relativt upplyst
biosalong sett hans ansikte i profil. Hon med sitt sinne för
ansikten tar honom på ansiktsformen och även näsan.
Konfrontationen tog fjorton minuter varefter vittnet DZ
ställde sig framför spegeln. Hon sa att hon var nervös men vi
framhöll att de som var på andra sidan inte kunde se henne.
Även DZ börjar med nummer 10 som hon tycker är lik
Saga-mannen, men hon tillägger att hon inte tror att det är
han.
När nummer 5 Victor Gunnarsson kommer fram till spegeln
rycker han upp högerarmen i en krokig boxargest med knuten
näve och gör en ilsken grimas.
DZ rasar ihop och blir i det närmaste apatisk. Vi
placerar henne i en stol. Hon är så skrämd att hon har svårt
att säga något.
Hennes väninna kallas in och sedan konfrontationssalen
utrymts går de in där med mina kolleger medan jag står kvar
vid spegeln. DZ lugnar nu ner sig sedan hon med egna ögon
kan se att deltagarna i konfrontationsgruppen har en spegel
framför sig som de inte kan se igenom.
Vi går sedan till ett annan rum. Eftersom DZ efter detta
omöjligt kan genomföra fler konfrontationer bestämmer vi oss
för att visa henne Gunnarssons pilotjacka. En av mina
medarbetare tar den på sig, och DZ säger genast att det
var den hon såg på biografen. Även JS instämmer i detta.
Det framgår väl ganska tydligt att jag efter allt det som
sedan händer har en mycket kritisk inställning till
chefsåklagare K G Svenssons agerande. Men jag tror trots
allt att om han skött sitt jobb och tagit del av allt det vi
hade mot Victor Gunnarsson, så hade han anhållit honom. Då
hade Palme-utredningen tagit en helt annan vändning och med
största sannolikhet varit avslutad i dag.
Läsaren vet nu hur Gunnarsson ser ut, eller i alla fall såg
ut vid den här tidpunkten, och hur han var klädd. Vad
läsaren inte vet är att Gunnarsson hade en kraftig mörk
mustasch, och har haft en sådan i åtskilliga år.
Och det kan förefalla en aning förbryllande, inte sant?
För ingenstans i de vittnesmål vi behandlat har man talat om
någon mustasch. Ingen av de tre flickorna på Mon Cheri gör
det, inte ens vittnet JS som ju iakttog Saga-mannens långa,
raka näsa. Den mustasch Gunnarsson normalt bär hade varit så
uppseendeväckande att hon lagt märke till den direkt och
också påpekat detta när hon lämnade signalmentet. I kommande
förhör förnekar Gunnarsson att han rakat av sig mustaschen vid
något enda tillfälle. Men detta är lögn.
Alltnog, frågan om mustaschen var inte utredd vid den här
tidpunkten, därför låter vi också den bida sin tid.
Kan man med hjälp av vittnen visa att gärningsmannen
efter sin flykt in på Tunnelgatan tar sig till biografen
Saga? Och kan man få ihop ett trovärdigt tidsschema?
Låt oss göra ett försök genom att närma oss ett par
vittnen vars uppgifter lämnats dygnet efter mordet, och ett
som kom in som spaninsgsuppslag den 11 mars.

23.22. Vi är åter på mordplatsen. Vittnet AH, som
försökt hjälpa den skjutne statsministern, ser mördaren i
sin nästan knälånga, mörka jacka med kapuschong rusa bort
med stora, ganska så spänstiga steg och försvinna uppför
trapporna.
23.23. Där på David Bagares gata kommer vittnet N med
sällskap och möter mördaren. Hon ser att mannen håller i en
väska, antingen ska han till att stänga den eller öppna den.
Vittnet förvånas över att mannen helt enkelt inte stannar
till då det borde vara lättare att klara av manövern
stillastående. Detta är N:s viktigaste iakttagelse. Hon
uppskattar storleken på väskan till 20 x 15 cm.
Mannen springer vidare, inte särskilt fort vilket kan
förklaras av det våldsamma kraftprovet att rusa uppför de 89
trappstegen. Vi behöver inte tvivla en sekund på att det är
mördaren under flykt hon ser. Det är också intressant att
notera att vittnet gissar på exakt samma storlek på väskan
som flickorna på Mon Cheri.
Om mannen håller den i handen eller om det är en
axelremsväska kan hon inte se. Men även en axelremsväska
måste man hålla med händerna när man stänger igen den. N
konstaterar att den knälånga mörka rocken är uppknäppt.
Jag vågar påstå att axelremsväskan hänger under rocken och
att han har dolt den där. Men nu när han har använt något i
den, kanske plockat upp och lagt ner en revovler, är rocken
öppen. Ända från mordplatsen talas det om en gärningsman med
fladdrande nästan knälång rock. Varför - om inte för att
frigöra något som dolts under rocken - annars springa med
den öppen en så svinkall kväll?
Vi erinrar oss Mårten Palmes iakttagelse utanför
Grand-biografen. Det han såg får efter detta ett större
värde:
Mannen gick en aning framåtlutad, kanske så att han hade
båda händerna i jackfickorna eller att han bar någonting
under jackan.

Vittnet N observerar även att mannen bär en mörk tröja,
att han är omkring 172-175 cm lång och i 35-40-årsåldern.
23.25. Omkring 15 meter in på Regeringsgatan som korsar
David Bagares gata (riktning norrut, vänstersväng från David
Bagares gata) går paret SoR 23.25.
Här citerar jag delar ur spaninsgsuppslag E 1094-1 från
den 11 mars med komplettering den 17 mars:

Cirka 23.15 lämnar SoR restaurangen för att promenera till
restaurang Bolaget som är belägen Regeringsgatan-Birger
Jarlsgatan. På fastighetens fasad i nordvästra hörnet i
korsningen Mäster Samuelsgatan - Regeringsgatan finns en
digital tids- och temperaturmätare. När SoR passerar denna
tittar S på den och ser då att tiden är 23.16. När de
passerat korsningen med David Bagares gata med cirka 10-15
meter, snubblar R till och tar ett steg ut i gatan. I
samband med detta kommer en man och stöter till R. R blir
arg och säger något åt mannen. Mannen mumlar något som S
inte kan uppfatta. Mannen fortsätter omedelbart i rask
gångtakt Regeringsgatan norrut.
S betecknar mannens gång omedelbart efter sammanstötandet
som snubblande utan att ramla. S ser inte var mannen kommer
ifrån men att han kommer bakifrån och är på väg åt samma
håll som SoR.
Under några sekunder riktas S:s intresse mot R. När
han därefter tittar upp är mannen försvunnen.
S beskriver mannen som följande: Mansperson, ganska
kraftig kroppsbyggnad, snarare något över än under 180 cm.
Iklädd mörk täckjacka som gick ned på halva låret. Jackan
var av typ s k seglarjacka. S har ett svagt minne av att det
var sömmar sydda i rutor.
S kan inte med ord beskriva något närmare signalement,
men för att helhetsbilden ska bli korrekt vill S placera in
en tunn mustasch på mannen, och säger, hellre en person med
lättare mustasch än ingen mustasch alls. S upplever mannen
som en mörk person. S får känslan av utländskt ursprung,
mörk vallon.

Det här vittnesmålet är intressant framförallt för att få
ihop ett tidsschema som håller. S och även R har svårt med
signalementet. De lämnar ju också uppgifterna ett bra tag
efter händelsen och anmärker att de, när de fick höra talas
om mordet, först inte sammankopplade den här händelsen med
mördarens flykt.
Men den 17 mars konfronteras vittnet S med en grupp i
vilken Victor Gunnarsson ingår. Och det anser jag väger
tungt när det gäller utpekandet av Gunnarsson.
Konfrontationsledare är kriminalinspektör Christer
Sjöblom. Både Gunnar Falk och jag är närvarande. Märk väl
att mitt enda inpass är frågan till Gunnar Falk om han vill
ställa frågor till vittnet. Men det vill han inte.
Victor Gunnarsson har nummer 6.

K: -Då kan du gå fram till spegeln och se om du känner
igen någon av personerna i rummet bredvid. Dom kommer
att gå runt här framför spegeln också.
S: -Ser dom mig?
K: -Dom ser inte dig, nej. Du får gärna göra en kommentar
om det är något du lägger märke till eller någon som vi
direkt kan utesluta.
S: -Ja, det finns det ju... kan uteslutas.
K: -Nummer 5 kan uteslutas. Du skakar på huvudet för
nummer 6 passerar.
S: -Ja, just det. Inte heller likt. Han kan uteslutas.
K: -Nummer 8 kan uteslutas. Här kommer nr 3.
S: -Inte riktigt men...
K: -Nummer 9 kommer fram nu.
S: -Den här är...
K: -Här kommer nummer 10. Nummer 2.
S: -De kan uteslutas.
K: -Nummer 5 det har du sagt förut. Nu har dom gått runt
ett varv.
S: -Nummer 6!
K: -Nummer 6 säger du?
S: -Nummer 6 och nummer 9 är så att säga kvar för min del.
K: -Du utesluter alla utom nummer 6 och nummer 9?
S: -Ja, än så länge, ja. Nian går bort där...
K: -Här kommer nummer 9 igen.
S: -Nummer 2 kan också gå bort, tror jag. Jag stannar på
nummer 6 och nummer 9.
K: -Det är fortfarande nummer 6 och nummer 9 som är
intressanta för dig?
S: -Ja.
K: -Dom två, kan du göra någon gradering av dom?
S: -Jag vet inte... han liknar lite grann den här bilden
som har skickats ut.
K: -Du menar nummer 6?
S: -Just det. Men det låter jag... jag tycker den andra
killen är lite klen. Nummer 6, ja. Han kan ju också...
nummer 6 och nummer 9.
K: -Du kan inte göra någon gradering av vem som passar in?
Troligen nummer 6 och nummer 9. Jag vill inte pressa dig på
något sätt... du ska bara säga vad du är säker på. Inget
annat.
S: -Alltså den där kroppen som nummer 6 har och huvudet
som nummer 9... men det är praktiskt taget omöjligt...Jag
känner för gången som den här nummer 6 har men jag
tycker att ansiktet på nummer 9 verkar mest... men han
var mycket kraftigare, liksom vad nummer 6 är. Ja, jag
tror nog starkt för nummer 6 men han kan vara en polisinspektör
som blandar sig i det här.
K: -Du säger att du fastnar för nummer 6 men det är med
en viss osäkerhet?
S: -Ja, absolut.
K: -Och nummer 9 är i viss mån möjlig också?
S: -Ja.
K: -Är det någon idé‚ att se på gruppen mer?
S: -Nej, jag tror inte det.
K: -Då avslutar vi konfrontationen klockan 11.35.
W: -Till detta konfrontationsvittne vill kanske advokaten
ställa någon fråga?
F: -Nej, jag behöver inte ställa någon fråga.
K: -Då kan vi alltså avsluta utan några problem.
F: -Det går bra.
K: -Då avslutas konfrontationen 11.35.

Det finns inget att fråga om för advokat Gunnar Falks
del. Vittnet medger en viss osäkerhet men faktum kvarstår,
han pekar ut Victor Gunnarsson. Och vi ska minnas från
vittnesmålet att varken han eller hans sällskap har någon
klar bild av mannens ansikte. Möjligen en tunn mustasch, men
mörkt ansikte.
Det som är värdefullt är att han faktiskt tar nummer 6 på
kroppsbyggnaden och gången.
Mannen som hastat förbi paret S och R på Regeringsgatan
försvinner snabbt ur deras åsyn. Det kan mycket väl bero på
att han tar av åt vänster och kommer in i skydd på Johannes
kyrkogård.
23.30. Dagen efter mordet kontaktas polisen av en afrikan
boende i Stockholm, som berättar att han en bit från
mordplatsen i sin bil uppbringats av en man som snabbt ville
bli körd därifrån.
Vi träffar nu på vittnet ID, det s k nyckelvittnet som
tack vare fotokonfrontationen dagen före valkonfrontationen
i sin helhet underkändes av förundersökningsledaren, vilket
ledde fram till Victor Gunnarssons frisläppande.
Han hördes sedan flera gånger med intressanta tillägg
och, som sagt, konfronterades med Gunnarsson.
ID säger i sin anmälan att han någon gång mellan 23.45
och 00.30 startar sin bil på Döbelnsgatan för att köra
söderut. Han är mycket osäker på tidpunkten som han senare
drar fram till omkring 23.30. På vänster sida har han då
Adolf Fredriks kyrka och bakom sig den korsande
Kammakargatan. Därifrån kommer en man springande, passerar
honom på höger sida och går ut på övergångsstället framför
bilen och stoppar ID.

När ID stannade sin bil, så uppger han att han blev
omkörd på sin vänstra sida av ett annat fordon. Denna bil
höll på att köra över mannen som stannade ID. Mannen stod
med armarna korsade över bröstet.
ID vevade ner högra fönstret någon decimeter och ropade
till mannen att han skulle gå framåt Döbelnsgatan, så skulle
ID parkera för att sedan kunna lyssna på vad mannen ville.
ID körde fram bilen och parkerade ungefär i höjd med
Döbelnsgatan 13.
Mannen sprang efter bilen och kom fram till högra
fönstret. Mannen säger till ID att han kan köra honom vart
som helst. Huvudsaken är att han kör bort honom från
området. ID svarar på detta att han för sin del ska åka hem.
Mannen säger till ID: Tror du jag är full? Jag har
pengar!
Mannen blir tydligen arg på ID och tar fram en
plånbok och visar att han har pengar att betala resan med.
ID tror att plånboken var svart. ID uppger att han såg
mycket pengar i hans plånbok och han såg tusenlappar.
När mannen lutar sig och stöder sig mot bilens tak ser ID
att något putar ut till höger på hans klädedräkt. ID lägger
märke till att mannen bara har en handske, troligtvis en
läderhandske i mörk färg. Han hade den på höger hand. Det är
ID absolut säker på. Men han är inte säker på om det var en
vänster- eller högerhandske.
Mannen talade på engelska och svenska. Han var väldigt
forcerad, och det första han sa till ID var på engelska. ID
fick också uppfattningen att mannen ville komma in i bilen
så fort som möjligt. Han ville inte stå utanför.
När mannen begriper att ID inte vill skjutsa honom, så
säger han till honom: Djävla svartskalle!, och att han
snart ska få lida. Sedan springer mannen Döbelnsgatan
söderut, och i höjd med nummer 9 så springer han in på
Johannes kyrkorgård. Och ID följer efter sakta med bilen och
ser att mannen springer från träd till träd på höger sida
och tappar kontakten med honom mellan andra och tredje
trädet.
Mannen var iklädd en mörk rock med huva som han hade
fällt upp över huvudet. Han hade även dragit åt snörningen i
halsen. Rocken gick ungefär till knäna. På fötterna hade han
ett par kraftiga promenadskor med skaft i läder. Dom var
svarta.


Via Johannes kyrkogård och Regeringsgatan eller
Malmskillnadsgatan kan mannen rusa nerför trapporna till
Kungsgatan och ta sig in på den intilliggande biografen
Saga. Klockan är då omkring 23.40.
Flickorna på Saga-biografen pekar med nära
hundraprocentig säkerhet ut den mannen såsom varande
33-årige Victor Gunnarsson.

Kapitel 9
Till startsidan

Till sidans början