Detta är en sida ur LEOPOLD REPORT besökare från ca 50 länder varje månad

 

På den här sajten publicerar vi kapitel för kapitel boken
Han sköt Olof Palme
av kriminalinspektör Börje Wingren och journalisten Anders Leopold.

 

Till startsidan

Börje Heeds förord som visar att han efter att ha läst utredningsmaterialet i manuskriptform delade Wingrens uppfattning om vem som mördade Olod Palme.

Börje Wingrens inledning i vilken han ger en sammanfattning av konflikten mellan spaningsledning och förundersökningsledaren, vilken bidrog till ett kaos som allvarlig skadade hela mordutredningen.

Kapitel 1. En teater eller biograflokal är numera ett klassiskt gömställe efter ett statsmannamord. Oswald försökte gömma sig på en teater efter mordet på president Kennedy. 45 minuter efter mordet på Olof Palme kommer en man insmygande på Saga-biografen på Kungsgatan...
Kapitel 2. Om en bok, ett manuskript och anonyma brev som berättar mycket om dess författare.
Kapitel 3. Först ljög biografpersonalen för att dölja att de hade vinfest på arbetstid. Det fick förödande inverkan på utredningen.
Kapitel 4.
För många Grand-män - Mårten Palmes vittnesmål.
Kapitel 5. Victor Gunnarsson inför vittnen alldeles före mordet: I Sverige kan man bli skjuten i ryggen.
Kapitel 6. Han kunde inte förklara på vilket sätt högerhandsken hade försvunnit.
Kapitel 7. Är det bara fantasier, eller lögner, eller tror han - ovetande om vilka som ligger bakom mordet - att han styrker sin position genom att namnge tre CIA-agenter som han påstår sig känna?
Kapitel 8. Hon pekar ut Gunnarsson som mannen som kom in på Saga-biografen drygt 40 minuter efter föreställningens början.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KAPITEL 9

DE PLACERAR HONOM
PÅ MORDPLATSEN

Det var, som jag skrivit i inledningen, med stor besvikelse
jag gick hem den natten sedan Victor Gunnarsson släppts. Det
låg inget personligt agg mot honom i detta, bara det
faktum att vi på våldsroteln kände att vi var på rätt spår.
Ett ganska enkelt polisärende, sammanfattade vi det.
Jag ska inte trötta läsaren med att upprepa vad jag redan
ingående beskrivit. Förundersökningsledaren K G Svensson
ville inte ta ställning, trots att det var hans jobb. I
stället hänvisade han till den självutnämnde spaningsledaren
Hans Holmér. Denne ville förpassa Gunnarsson till
Beckomberga. Men inte i egenskap av statsministerns
sinnesjuke mördare utan som en vanlig knäppskalle.
Läsaren förfogar nu över i stort sett samma information
som vi hade den 8 mars och kan själv ta ställning. Och det
handlar inte om att i detta tidiga skede anklaga Victor
Gunnarsson för mordet på Olof Palme. Frågan som man ska ställa
sig är: Är misstankarna mot honom som delaktig eller som
gärningsman så graverande att han bör anhållas för att
möjliggöra en snabb och effektiv utredning?

Det hade vi på våldsroteln samfällt svarat ja på. Redan i
det här läget har vi beslagit honom med så många lögner och
motsägelser att hans uppträdande är klart misstänkt. Och vi
kan ju konstatera att han undanhåller detaljer som måste
utredas.
Han har inget alibi för omkring 45 minuter då Olof Palme
mördades. Han befinner sig i området. Han är klädd och
uppträder på ett sätt som stämmer in på flera
vittnesbeskrivningar. De ser med stor sannolikhet samma
person från mordplatsen, via David Bagares gata,
Regeringsgatan, Döbelnsgatan och slutligen på Saga-
biografen. Tidsschemat är nästan perfekt.
Även om Victor Gunnarsson blev utsparkad ur polishuset, är
vi på våldsroteln helt inställda på att inte släppa honom.
Vår chef, den högt kvalificerade mordspanaren Arne Irvell,
såg samma sak som vi. Det var därför han var ense med oss om
att vi som var tilldelade Gunnarsson skulle fortsätta utreda
honom utan att konsultera de höga herrarna i Palmerummet.
Vi måste på något sätt få dem jag kallar
förstagångsvittnena att försöka minnas bättre, innan tiden
runnit ifrån dem och minnesbilderna blivit suddiga. Det är i
varje fall min ambition nu när jag inte längre har möjlighet
att koncentrera mig på att höra den misstänkte.
Ett sätt att friska upp minnet borde vara att
konfrontera dem med ett antal jackor varav en är den
mörkgröna, knälånga pilotjacka som Gunnarsson bar mordnatten.
Jag tar hjälp av kollegan Bengt Ödmark. Vi gör ett
fotomontage med sex olika typer av jackor tillsammans med
Gunnarssons. Därefter söker vi upp de vittnen som gjort
iakttagelser på och runtikring mordplatsen.
Vi hittar vittnet JA på hans arbetsplats. Han satt i en
amerikansk skåpbil vid stoppljusen i korsningen Sveavägen -
Tunnelgatan men ser inte mot mordplatsen vid själva
skottögonblicket. Men i samma stund som det smäller riktar
han blicken mot den plats varifrån skotten hörs.
Vi lägger fram de sju polaroidbilderna som föreställer
nämnda jackor på hängare. Nummer 4 är Victor Gunnarssons
pilotjacka.
JA plockar utan tvekan omgående bort alla bilder utom 4
och 7. Efter en stunds övervägande tar han också bort nr 7
och bestämmer sig för att nr 4 är snarlik hans minnesbild.
Jag citerar direkt ur vårt protokoll:

Helt spontant säger nu JA att det måste ha funnits en
stor krage eller kapuschong på gärningsmannens jacka, och om
inte detta fanns måste han haft mycket långt hår.

Här har vi ännu ett vittne som tror sig ha sett en
kapuschong på jackan. Vi ska komma ihåg att Gunnarssons
kapuschong hade en kant med teddyfoder. Det kan förklara
varför en del vittnen är så osäkra på gärningsmannens
huvudbonad. Det kan förvilla i den dåliga belysningen och se
ut som långt hår, luva med upprullad kant, kanske också som
någon sorts keps. Alla varianterna finns med bland
vittnesmålen från mordplatsen.
Vi påpekar i vårt protokoll att reaktionen på denna
detalj kommer spontant innan jag och ödmark frågat om han
lagt märke till något annat i klädseln.
Vi frågar om byxorna. Kan han beskriva hur han var klädd
på underkroppen? JA säger att det var tajta byxor. Han är
nästan säker på att det var jeans.
Om vi fortsätter att jämföra med Gunnarssons klädsel, så vet
vi att han hade åtsittande jeans med smala ben den här
kvällen. Samma som vid det första förhörstillfället. Tajta
jeans.
JA hinner se gärningsmannen springa in i Tunnelgatans
dunkel. Han säger att han uppfattade det som om denne tog
mycket långa steg, som älgkliv, och att mannen var
spänstig.

Han gissar på att mannen som avlossade de två skotten är
omkring de 30, inte mycket äldre med tanke på spänsten.
Vi jagar vidare per telefon och får till slut kontakt med
vittnet LL som ber oss komma till hans eget företag i
Vallentuna.
LL är viktig. Han är nämligen först på mordplatsen. Han
sitter i mittfilen på Sveavägen, hör det första skottet och
ser troligen rökpuffen från det andra. Han ser inte hela
mordplatsen men upptäcker att en person faller till marken.
Han gör en snabb u-sväng mitt på Sveavägen och stannar tvärs
över Tunnelgatans korsning.
Han slår 90 000 på sin biltelefon men får inget svar. De
sex-sju signalerna registreras ändå i Televerkets dator. Vid
en rekonstruktion fastslog man efter att ha räknat bort
tiden för u-svängen och den tid som gick åt för att slå 90
000 att detta var tidpunkten för mordet. 23.21.20.
Runt om sig ser han flera taxibilar och att förarna och
passagerarna tydligen upptäckt vad som hänt. Ändå går inte
larmet förrän ungefär en och en halv minut senare då vittnet
D, en av taxichaufförerna, rapporterar till Järfälla taxi om
att någon skjutits på Sveavägen.
LL säger att han hinner se mördaren försvinna, kanske
lunka, in i gränden. LL hastar fram till Lisbet Palme men får
ingen kontakt med henne. Han säger att han aldrig sett en så
chockad person tidigare.
Men vad såg han då av mördaren och kan han identifiera
någon av rockarna?
Här vill jag citera direkt från protokollet:

Innan några foton förevisats LL så berättar han att han
under de dagar som gått sedan mordet på Palme fått en ganska
så säker och klar bild av något som fastnat i hans minne.
Han är säker på att när gärningsmannen springer från
mordplatsen så når hans byxor inte ända ner till skorna. De
är så korta eller uppdragna på annat vis så de inte når ner
över anklarna. Han vill ha skiljet mellan byxorna och skorna
till minst 10 cm. Vad för slags skor eller annat som
gärningsmannen hade på fötterna har LL ingen aning om. Han
är också säker på att mannen hade jeans på sig och att dessa
var smala. Det fanns alltså inget spelrum mellan kroppen och
byxorna som fladdrade när han sprang.

Vad LL beskriver för oss är Gunnarssons åtsittande jeans
som hänger ovanpå kängorna vilka är av sådan beskaffenhet
att de snörs som en vanlig sko medan skaftet sticker upp
öppet och utvidgat cirka 10 cm. Exakt så var Gunnarsson klädd
när jag hörde honom den 8 mars, och jag lade särskilt märke
till de trånga jeansen som såg ut att vara för korta på
grund av att de hängde på skaften.
När jag och Ödmark fick den här beskrivningen möttes våra
blickar i ett lätt rusigt samförstånd.
Med stor spänning lade vi nu upp bilderna framför LL. Jag
minns att jag tänkte: träffar han rätt här så är det ingen
tvekan.
Han funderade en kort stund och sa sedan att om någon av
de här sju jackorna liknar den gärningsmannen bar så är det
nummer 4.
Bingo! var vår kommentar när vi kom ut på gatan.
Nästa vittne hoppades vi mycket på. LJ. Han stod på
Luntmakargatan, en liten sidogata till Tunnelgatan. Den
gatan passerade gärningsmannen på sin väg fram till
trapporna. Han hör de två skotten, men på grund av
arbetarbarackerna på Tunnelgatan ser han inte mordplatsen.
Vad han ser är en skuggfigur som snabbt passerar åt vänster.
LJ rusar fram och tittar efter mannen. Denne är välbyggd,
bred över axlarna. Han ser också en mörk jacka eller rock.
Jag vill nog säga att LJ är skrämd. Han är liten och
tunn, han vågar inte omgående ge sig in i handlingen, där det
åtminstone hörts två knallar, skott från ett vapen. Han
väntar tills figuren kommit en bit uppför trapporna
innan han tar upp förföljandet.
LJ ser att mannen springer uppför trapporna med två-tre
trappsteg i taget. Han verkar spänstig och vältränad.
Läsaren må ursäkta mig men jag måste än en gång påpeka
att A-lagaren Christer Pettersson dömdes för mordet
på Olof Palme i tingsrätten -trots- de nämnda
vittnesmålen.
Pettersson var klädd i en drygt midjelång täckjacka utan
kapuschong, sladdriga jeans, hade ingen huvudbonad, han var
påverkad av droger, han var i ett uruselt fysiskt tillstånd
och som snut i den ganska hårda undre världen vill jag påstå
att ingen skulle vara så galen att han satte ett tungt
handeldvapen i handen på honom. Tanken på att han skulle
ordna den detaljen själv är absurd. Och han hade ingen
väska.
Den mannen, trodde åklagare och tingsrätt, klarade
hundrametersloppet fram till trappan, de 89 trappstegen med
två-tre steg i taget och orkade fortsätta springa nerför
David Bagares gata.
Det görs ofta rekonstruktioner på platsen i samband med
större rättegångar. Det hade varit oerhört avslöjande att
låta rättens ledamöter, utan att känna till något om deras
fysiska status, göra om den språngmarschen.
Jag återvänder till vittnet LJ.

Den flyende springer fram till därvarande trappor vilka
han tar med bra fart, upp till tre trappsteg i taget, och
bedömde mannen ha bra kondition och spänst. Mannen fortsatte
efter det han kommit uppför trapporna snett höger och enligt
LJ in på David Bagares gata.
Först när mannen är uppe i trappslutet börjar LJ
efterföljandet. Kommen till samma position ser han längre
bort på David Bagares gata ett par komma emot honom. Det
är vittnet
N och hennes sällskap vars viktigaste observation
är en man som springande försöker stänga eller öppna en väska.
LJ frågar om de sett en man komma springande och får
bekräftat att någon sprungit nerför David Bagares gata.
LJ fortsätter och tycker sig längre ner på denna
gata strax väster Regeringsgatan se en person som smyger vid
någon parkerad bil och på samma plats står någon
byggnadsbarack. Kommen fram dit ser han dock ingen och
samtidigt kommer en radiobil och kör uppför gatan. Med denna
tar LJ kontakt.
LJ kan i dag inte beskriva hur den flyende mannen var
klädd på överkroppen, och han avstår därför från att peka
ut förelagda foton över ytterplagg.
Vad det gäller på nederdelen av den flyendes kropp så ser
J inte några fladdrande byxben men vill i övrigt inte säga
något om detta. Han lade ej heller märke till mannens
fotbeklädnad.

LJ är skrämd och kan inte följa gärningsmannen på det
sätt som vi utredare hade hoppats på. Men han säger en del
väsentligt. Han är ju i all fall bakom den flyende, han ser
att denne studsar upp ett par trappsteg i taget. Han
ser vart denne man tar vägen, nämligen nerför David Bagares
gata.
Vi lämnar vittnet LJ med känslan av att han vid en
rättegång skulle vara mycket viktig trots att han inte vågar
ge något signalement. Den man han följt efter kan utan
tvivel sammanlänkas med den man N möter alldeles efter
trapporna. Detta är alltså gärningsmannen. Och han har en
väska av samma format som Victor Gunnarssons.
När Sveriges statminister skjuts till döds i korsningen
Tunnelgatan-Sveavägen finns det faktiskt omkring fyrtio
människor i närheten av mordplatsen. Det borde ju räcka för
att ge en ganska tydlig bild av mördarens klädsel och
utseende. Ett drygt tjugotal av dem är i olika grad vittne
till mordet.
En av dem är AH. Jag har berättat om henne tidigare. Det
var hon som inte kallades till tingsrätten och hovrätten när
man skulle döma Christer Pettersson.
Det här vittnesmålet hade de haft tillgång till, men det
passade inte in på den åtalade.

Därefter sammanträffade vi med AH på hennes arbetsplats
i Södertälje. Vår första fråga till henne var om hon vid
något enda ögonblick hade sett gärningsmannens ansikte och
på detta svarade AH bestämt nej.
För att få fastställt hennes minnesbild av
gärningsmannens klädsel så förelades hon de medhavda
fotona. Utan någon som helst tvekan så sätter hon fingret på
bild nr 4, alltså samma bild som tidigare utpekats av
vittnena JA och LL.
Innan vi på något sätt hinner bromsa upp AH så tillägger
hon att den jacka hon såg på gärningsmannen måste ha varit
försedd med antingen en stor krage eller kapuschong.
På fråga varför hon är av den uppfattningen så säger AH
att gärningsmannen hade inte någon som helst hals eller
nacke och huvudet såg mycket litet ut i förhållande till
kroppen på den flyende gärningsmannen. Med en sådan jacka
som JH här har sett så tror hon med bestämdhet detta vara
anledningen till att hon inte sett eller iakttagit mannens
nacke.
Jackans längd beskriver AH som 3/4-lång, slutade
alltså strax ovan knähöjd. Utan att AH på något sätt fått
taga del av i lördags taget konfrontationsfoto så framvisas
detsamma till en del för henne. Endast från knähöjd och
neråt.
AH tillfrågas om hon med ledning av vad hon ser kan
göra något uttalande om hur gärningsmannen var klädd eller
på annat sätt t ex genom sammandragna eller särade ben såg
ut i de nedre extremiteterna.
AH sätter då direkt fingret på benen som tillhör nummer
5 i konfrontationen (Gunnarsson).
Efter vidare diverseprat med AH så förevisas hela
konfrontationsfotot med fråga till henne vem hon tror är
gärningsmannen.
nyo pekar AH direkt på nummer 5, detta beroende på
dennes längd och axelbredd samt övrig kroppskonstruktion.
AH säger också att gärningsmannen lämnade mordplatsen
springande med stora steg, ganska så spänsigt och ganska fort.
Hon uppskattar åldern till omkring 30 år eller där över.
Efter det AH så övertygande visat vilken sorts jacka
hon bestämt sig för får hon se ytterligare två bilder av
samma jacka, dock utan att visa ansiktet, detta täcks över. När
hon så från sidan får se hur kapuschongen faller mot ryggen
och hur den samtidigt går upp en bit över nacken så tvekar
hon inte det minsta om vad hon spontant inledningsvis sagt
om mannens nacke och jackmodellen.

Vittnet AH har tidigare sagt klart ifrån att hon inte
sett gärningsmannens ansikte. Hon iakttar honom bara
bakifrån. Därför bedömer vi det som värdefullt att visa hela
konfrontationsfotot sedan hon stegvis identifierat jackan
och byxorna. På så sätt kan hon göra sig en föreställning om
mannens kroppskonstruktion.
Vid samtliga tre visningar pekar hon ut nummer 5, Victor
Gunnarsson.
Vittnena kring mordplatsen ser en man i 30-årsåldern,
ganska bredaxlad och kraftig, i en mörk rock som nästan går
ner till knäna och med kapuschong, i ötajtaö jeans
som hängde på kängornas ca 10 cm höga skaft, pekar
övertygande ut både jackan och benklädnaden och ser att
mördaren har en väska, storlek 20x15 cm.
Jag kan inte se annat än att de placerar 33-årige Victor
Gunnarsson på mordplatsen.

Kapitel 10 - 11
Till startsidan

Till sidans början