Detta är en sida ur LEOPOLD REPORT besökare från ca 50 länder varje månad

 

På den här sajten publicerar vi kapitel för kapitel boken
Han sköt Olof Palme
av kriminalinspektör Börje Wingren och journalisten Anders Leopold.

 

Åter till startsidan

Börje Heeds förord som visar att han efter att ha läst utredningsmaterialet i manuskriptform delade Wingrens uppfattning om vem som mördade Olod Palme.

Börje Wingrens inledning i vilken han ger en sammanfattning av konflikten mellan spaningsledning och förundersökningsledaren, vilken bidrog till ett kaos som allvarlig skadade hela mordutredningen.

Kapitel 1. En teater eller biograflokal är numera ett klassiskt gömställe efter ett statsmannamord. Oswald försökte gömma sig på en teater efter mordet på president Kennedy. 45 minuter efter mordet på Olof Palme kommer en man insmygande på Saga-biografen på Kungsgatan...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Du kan läsa originalbreven med kommentar i kapitel 18

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kapitel 2
FRÅGORNA SOM ÄNNU
INTE FÅTT SINA SVAR

Det finns en mängd frågor kring mordet på Olof Palme som
ännu sju år (då boken skrevs) efter dådet inte fått sina svar.
Många av dem är av nyckelkaraktär.
Jag ska försöka ge svaren på de flesta av dessa frågor.
Men låt oss säga att det väsentliga är syntesen, den
sammanhållande indiciekedjan, som trots den stoppade
förundersökningen och kanske för alltid förlusten av ännu
några starka länkar, enligt min absoluta övertygelse utom
allt tvivel skulle ha fått Victor Gunnarsson dömd för mordet
på Olof Palme. Och än i dag kan få det (Gunnarsson var
fortfarande i livet när boken skrevs)
.

En del svar får vi med hjälp av vittnesmål från personer
som gjort iakttagelser på och omkring mordplatsen. Andra
svar kommer från personer som spontant vänt sig till polisen
och berättat om märkliga turer kring en Palme-fientlig,
aggressiv figur som snackat amerikanska eller brutit på
svenskamerikanska och sagt sig heta Vic Gunnison (senare får
vi veta att hans rätta namn är Victor Gunnarsson, svensk
medborgare och bosatt i en av Stockholms södra förorter).
Vi får också svar på vissa frågor av dem som stått honom
så nära man nu kunde komma denna kluvna personlighet, och -
kanske det avgörande - med hjälp av Victor Gunnarssons egna
ord som han formulerar dem under drygt 30 timmars förhör.
Men också i ett manuskript som han skrev under 1987 vilket
av förläggaren bedömdes som fullkomligt opublicerbart på
alla punkter, såväl språkligt som innehållsmässigt. En
förvirrad disposition av materialet gjorde det därtill
mycket svårtillgängligt. Inte ens en omarbetning av
manuskriptet var meningsfull. I stället intervjuades Victor
Gunnarsson under några veckor av en professionell författare
som sedan sammanställde materialet till en bok som fick
titeln Jag och Palme-mordet - av 33-åringen.
Hans egna uppgifter i såväl boken som manuskriptet -
ibland helt motsägelsefulla - kommer att granskas under
förhörens gång vilket inte var möjligt när dessa genomfördes
veckorna efter mordet 1986. En sådan jämförelse av Victor
Gunnarssons uppgifter i tre olika sammanhang - oerhört
viktig dokumentation vid bedömning av hans trovärdighet och
skuld - har inte genomförts vare sig av någon Palmegrupp
eller av någon anlitad psykolog.
Allt eftersom vittnesmålen förs fram karaktäriseras också
Victor Gunnarsson av flera vittnen. Läsaren får själv
begrunda deras åsikter - och för den delen också mina egna i
samband med förhören - och skapa en egen uppfattning om
den man som, vidhåller jag, sköt Sveriges statsminister.
En av de få som läst och analyserat Victor Gunnarssons
refuserade manuskript är den nu avlidne socialdemokratiske
debattören och författaren Hans Haste. Han hävdade att
Gunnarsson under en längre tid skrivit anonyma brev i Hans
Hastes namn, flera direkta hotelsebrev, men också brev som
ställts till Haste själv och utpekat honom som delaktig i
mordet på Olof Palme. En del - och tyvärr för Haste en ringa
del - av breven genomgick kriminalteknisk undersökning och
resultatet blev att man inte kunde bevisa att Gunnarsson var
författaren. Men man kunde inte heller utesluta att han var
det.
Jag tar upp några andra anonyma brev med anknytning till
mordet på Olof Palme längre fram. Breven är anskaffade och
analyserade av journalisten och författaren Anders Leopold
som överlämnade dem till Palme-utredningen 1988.
Jag ska med hjälp av starka indicier visa att Victor
Gunnarsson i ett brev avsänt 22 maj 1986 mordhotar
justitieminister Sten Wickbom med flera statsråd, friar den
misstänkte 33-åringen, beskriver hur en mördargrupp arbetat
och begär 800 000 dollar för att avslöja mördarna. Han
undertecknar detta brev med mina initialer B.W. Jag var ju
näst Hans Holmér den person på detta jordklot som Victor
Gunnarsson hatade mest av alla. Han såg oss som ansvariga
för att han oskyldigt anhållits som misstänkt för mordet på
Sveriges statsminister.
En teknisk undersökning med grafologiska prov av detta
brev kommer sannolikt att styrka att Gunnarsson författat det,
och därmed ett flertal andra liknande brev skrivna på
amerikansk slang som Gunnarsson behärskade fulländat och i
vilka 33-åringens oskuld framhävs. Att han skrivit dessa
brev bevisar i sin tur naturligtvis inte att Gunnarsson mördat
Olof Palme. Men som förhörsledare hade jag haft en och annan
fråga till honom som han skulle ha fått jobba hårt med. För
att inte tala om vilken prekär situation han försatts i vid
en rättegång.
Jag återkommer här till Hans Haste. Han var alltså en av
de få som fick möjlighet att läsa Gunnarssons manus.
Definitivt fanns det ingen i spaningsledningen som läste
det, sannolikt inte ens visste om dess existens trots att
det bara krävdes ordinärt polisiärt spaningsarbete för att
få fram det.
Läsaren får redan nu ta del av Hans Hastes analys av
Victor Gunnarssons uppfattning om sig själv när han med egna
ord i full, förvirrad frihet får ge uttryck för denna. Jag
gör så för att läsaren ska få en referensram till vad
vittnena senare säger om Gunnarsson och till den bild som
framträder av honom genom hans eget agerande under förhören.


Hans Haste om Gunnarsson:
Han är en man som anser sig vara överlägsen praktiskt
taget alla andra, en övermänniska som rör sig som en jämlike
i kretsen av historiens riktigt stora: Jesus naturligtvis,
Darwin, Einstein, Schweitzer, Churchill, John F. Kennedy
etc.
Han är en man som står högt över hopen både i fråga om
kunskaper, intelligens och moralisk resning.
Han är en man som ser det andra inte ser och genomskådar
det andra uppfattar som dunkelt.
Han är en av de få som insett den dödliga fara
Sovjetunionen och den kommunistiska infiltrationen utgör för
Sveriges frihet och nationella säkerhet.
Han är en man som alltid uppträder rättrådigt, rakryggat
och modigt.
Han är en man som till följd därav likt många andra av
historiens stora gestalter får lida mycket.
Han är en man kallad att utföra något stort, kanske att
rädda 'landet Sverige' ur det elände som främst Olof Palme
försatt det i.
Han är en man som i en värld av feghet, lögner, förräderi
och annan mänsklig låghet ändå är förvissad om att sanningen
och rättvisan - med hans eget och Guds bistånd - till sist
ändå ska segra.ö

Så framställer sig alltså i sitt manuskript Victor
Gunnarsson för den presumtiva läsaren. Den man jag hade
framför mig under förhören var en helt annan. En utstuderad
lögnare som i trängda situationer försökte ta sig ur
fablerna genom att spela förvirrad och näst intill imbecill.
Han klagade på sitt nästan sjukligt dåliga minne som ofta
vållade honom problem, han hade vad jag kallade en
turbokäft
som han använde för att skapa förvirring i
stället för klarhet, han framställde sig som en omtyckt
person men med få vänner - vi fann i hans bostad namn och
adressregister i olika former på fantastiska 2 293 personer
- och bland de hundratals människor som hörts om Victor
Gunnarssons person finns endast en som kan betecknas som
vän, en av hans många exflickor (en känd sångerska som han
var tillsammans med en kort tid) och den vänskapen baserades
på att han visat henne att Gud finns.
Victor Gunnarsson kommer i de följande vittnesförhören av
sina bekanta och vänner i positiva ordlag bl a att
beskrivas som intelligent, världsvan, öppen och impulsiv,
lätt att få kontakt med, mycket språkbegåvad, talade bl a
engelska, franska, spanska flytande, använder inte droger,

och i negativa ordalag religiös och politisk fanatiker,
opålitlig, udda person, kallblodig, få tar honom på allvar,
svamlar, ljuger och fantiserar, knäpp, galen, aggressiv,
lever någonstans mellan fantasi och verklighet.

Även till detta återkommer jag när vi så småningom kommer
in på förhören med Gunnarsson och hans försök att bemöta en
del av vittnesmålen.
Nu följer här några av nyckelfrågorna kring händelserna
mordkvällen den 28 februari 1986:

Klockan 20.30 lämnar Olof Palme och hans hustru Lisbet
bostaden på Västerlånggatan 31 i Gamla stan i centrala
Stockholm för att ta tåget på linje 17 från Gamla stans T-
banestation till Rådmansgatan intill Sveavägen.
Fråga:
Kunde mördaren veta att Olof Palme och hans hustru
Lisbet skulle gå på bio denna fredagskväll?

Lisbet Palme har tidigare ringt sonen Mårten och fått veta
att han och hans fästmö Ingrid ska se Bröderna
Mozart
som ges på biografen Grand på Sveavägen.
Fråga:
Hur kunde mördaren veta att de skulle se just denna film
vid denna tidpunkt?

Makarna Palme sammanträffar med Mårten och Ingrid inne på
biografen.
Fråga:
Vem av alla de nyfikna som spanar efter makarna
Palme på eller utanför biografen är mördaren?
Här kan man också fråga sig om något vittne senare ska
kunna peka ut en speciell person som stirrar in genom
glasdörrarna
som tänkbar mördare.
Det räcker med att fråga grabbarna på säkerhetspolisen
som ingick i Palmes livvakt, hur medborgarna uppträdde när
de såg Olof Palme privat ute bland folk. Svaret blir att ALLA
stirrade. En del med sympati, andra med hatfyllda blickar. Försök
identifiera en mördare bland dessa. Det försökte man göra i rättegångarna
mot A-lagaren Christer Pettersson (fälld för mordet på Olof
Palme i tingsrätten och friad i hovrätten) - för övrigt till
det yttre inte helt olik Victor Gunnarsson. Det ska vi med
skärpt uppmärksamhet återkomma till.
Vi ställer oss ytterligare en fråga i det här
sammanhanget:
Är det först nu mördaren ser Olof Palme och
bestämmer sig för att sätta sina mordplaner i verket?

Klockan 23.15 kommer paret Palme ut tillsammans med Mårten
och Ingrid. De skils åt. Makarna Palme sneddar över
Sveavägen och går söderut mot den korsande Tunnelgatan.
Fråga:
Mördaren står inte och väntar i korsningen Tunnelgatan -
Sveavägen. Han kan omöjligt veta att de ska välja att gå den
vägen i stället för att ta samma tunnelbanelinje hem från
närliggande Rådmansgatan. Det är ju en råkall vinterkväll som
inte lockar till någon längre kvällspromenad. Men en sak vet
säkert mördaren vid det här laget, de har inga livvakter med
sig. Ingenting talar för att de ensamma mitt i natten ska gå
hem tvärs igenom centrala Stockholm. Frågan blir alltså:
Var befinner sig mördaren när Olof Palme med sin hustru
lämnar biografen Grand? Och en följdfråga: Hur förflyttar
han sig för att kunna placera sig i korsningen Tunnelgatan -
Sveavägen innan de hinner dit?

Dessa frågor kan kompletteras med ytterligare en.
Visst finns det teorier om att det rör sig om en större
grupp som kommunicerar med varandra med walkie-talkies (Hans
Holmér är en av förespråkarna för denna hypotes). Men som
alltid när en organiserad grupp kommer på tal, ställs mycket
motiverat frågan: Varför har ingen i denna grupp under åtta
år valt att hoppa av eller åtminstone prata bredvid munnen
för att avslöja komplotten och mördaren och kamma hem ett
byte på 50 miljoner kronor - eller en icke föraktfull del av
detta - skattefritt?
Inte en enda tipsare har under de här åren lämnat så
trovärdiga uppgifter att det ens skulle motivera en
delutbetalning av den groteska belöningen. Jag förstår
människor som framför teorier om att de som fastställt denna
gigantiska summa gjort det med vetskapen om att den aldrig
kommer att behöva betalas ut. Underförstått att det handlar
om konspiration på hög politisk nivå med förgrening i de
egna leden.
Förklaringen till denna brist på seriösa kandidater till
mångmiljonbelöningen är naturligtvis mycket enkel, den
ensamme mördaren kan ju inte gärna ange sig själv - i alla
fall inte med förhoppningen att han ska bli mångmiljonär på
kuppen.
Men huvudfrågan blir här: Var befinner sig mördaren och hur
förflyttar han sig till det som ska bli mordplatsen?

Klockan 23.21.20 tar mördaren de få stegen ut från
det upplysta skyltfönstret i korsningen Tunnelgatan-Sveavägen,
lyfter sitt vapen och skjuter Olof Palme snett ner i ryggen
på 30 centimeters avstånd. Statsministern faller tungt till
marken i samma ögonblick som mördaren avlossar ett andra
skott som missar. Kulan går längs med Lisbet Palmes rygg när
hon i en sammanhängande rörelse vänder sig om och faller ner
på knä vid sin mans sida.
Fråga:
Vid mordögonblicket och minuten efteråt befinner sig
flera människor i närheten. Hur beskriver de mördaren i sina
första förhör?

Mördaren joggar, springer med spänstiga steg, in i
Tunnelgatans dunkel, fram till trappan som han forcerar med
flera trappsteg i varje kliv upp till Malmskillnadsgatan.
Fråga:
Hur trovärdiga är de vittnen som befinner sig
nära mördaren på mordplatsen, förföljer honom, möter honom,
blir omsprungna av honom, som sannolikt till och med pratar
med honom och slutligen troligtvis ser honom gömma sig på
biografen Saga dit han anländer omkring 45 minuter efter det
föreställningen börjat?

De är Palme-utredningens viktigaste vittnen. Och som i de
flesta mordutredningar är dessa vittnesmål från mordplatsen,
avgivna kort efter händelsen, de avgörande. Jag ska visa att
de därtill har mycket hög trovärdighet.
Endast ett fåtal av dem kallades som vittnen i
rättegångarna mot Christer Pettersson. Här skulle
chefsåklagare K G Svensson verkligen kunna ifrågasätta
rättssäkerheten - för Christer Pettersson. Vittnesmålen
stämde nämligen inte alls in på den åtalade 42-åringen.
Mördaren var inte klädd som Pettersson, han rörde sig snabbt
och spänstigt till skillnad mot den vid det här tillfället av
sprit och narkotika kraftigt nergångne Pettersson.
Vittnet Anna Hage var först på mordplatsen. Hon utbildade sig på
vårdlinjen och trodde att hon kanske kunde rädda den skjutne
mannens liv. Hon lyckades också ett kort ögonblick få igång
offrets puls.
Hon var den vid sidan av den chockade Lisbet Palme som
befann sig närmast mördaren när denne sprang från platsen.
Hon kan först inte i sitt uppjagade tillstånd ge något
signalement på mördaren men hennes minnesbild klarnar och
efter några dygn kompletterar hon sina iakttagelser för
mig.
Den man hon sekunderna efter mordet ser springa från
mordplatsen rör sig springande med stora steg, ganska så
spänstigt och ganska fort.
Hon uppskattar åldern till 30 år
eller där över. Han bär en mörk jacka som slutar alldeles
ovanför knäna och den måste ha varit försedd med en
kapuschong eller stor krage (Pettersson hade en midjelång
täckjacka och var denna kväll liksom tidigare och senare
kvällar så drogad av sprit och narkotika att han varken
kunde springa fort eller spänstigt. Än mindre kunde han
klara den långa trappan i tre avsatser och fortsätta
springande nedför David Bagares gata som vittnen beskriver
mördarens flyktväg. Inte heller hade han en axelremsväska
vilket mördaren hade och som han försökte stoppa ner något i).
Vittnet AH kallades varken till tingsrätt eller hovrätt i
målet mot Christer Pettersson. Hennes vittnesmål stämde inte
alls överens med bilden av denne A-lagare. Och hon medgav
att hon inte såg mördarens ansikte. Men vem gjorde det denna
i dubbel bemärkelse svarta natt?
Åtta dygn efter mordet konfronteras jag med 33-årige
Victor Gunnarsson för ett första förhör. Det är i fråga om
klädsel, kroppsbyggnad och spänst den man som vittnet AH har
sett några meter från mordplatsen.
Hans mörkgröna, knälånga kanadensiska flygarjacka, som
han bar mordkvällen, har mycket riktigt kapuschong.

Kapitel 3

Till startsidan

Till sidans början