Detta är en sida ur LEOPOLD REPORT besökare från ca 50 länder varje månad

 

På den här sajten publicerar vi kapitel för kapitel boken
Han sköt Olof Palme
av kriminalinspektör Börje Wingren och journalisten Anders Leopold.

 

Åter till startsidan

Börje Heeds förord som visar att han efter att ha läst utredningsmaterialet i manuskriptform delade Wingrens uppfattning om vem som mördade Olod Palme.

Börje Wingrens inledning i vilken han ger en sammanfattning av konflikten mellan spaningsledning och förundersökningsledaren, vilken bidrog till ett kaos som allvarlig skadade hela mordutredningen.

Kapitel 1. En teater eller biograflokal är numera ett klassiskt gömställe efter ett statsmannamord. Oswald försökte gömma sig på en teater efter mordet på president Kennedy. 45 minuter efter mordet på Olof Palme kommer en man insmygande på Saga-biografen på Kungsgatan...
Kapitel 2. Om en bok, ett manuskript och anonyma brev som berättar mycket om dess författare.
Kapitel 3. Först ljög biografpersonalen för att dölja att de hade vinfest på arbetstid. Det fick förödande inverkan på utredningen.



MichaelTownley
var en av de första som misstänktes för delaktighet i mordet på Olof Palme - som fanns på Townleys chilenska dödslista.
Där fanns också Orlando Letelier, en av Allendes närmaste män, som sprängdes i luften i Washington av Michael Townleys grupp.
Townley arbetade för den sydamerikanska fascist- och mordorganisationen Operation Condor, vars högste ledare var Pinochet.
Det var genom Operation Condor de spanska åklagarna såg en möjlighet att juridiskt direkt ställa Pinochet till ansvar för den terrorverksamhet som organisationen bedrivit mot vänsteranhängare världen över.
En process mot Pinochet i Chile, kommer att belysa Operation Condor. Förutom Townley finns det sannolikt ett stort antal vittnen som kan redogöra för organisationens verksamhet under - 70 och -80-talet.
ARBETAR FÖR FBI
Varför trodde då de spanska åklagarna att Michael Vernon Townley med sin blodbesudlade bakgrund skulle vittna mot sin förre chef? Jo, han arbetar i dag för FBI i ett s k "federal witness protection program" och avlönas och beskyddas av FBI. Han lever i södra USA med ny identitet och står under ständig bevakning.
Det var den amerikanske journalisten Daniel Brandt, som genom sina kontakter med f d FBI-agenten Robert Scherrer, fick vetskap om spanjorernas önskan att få höra Townley.
Daniel Brandt:
-Robert Scherrer blev den store hjälten när han avslöjade Michael Townley som mannen bakom mordet på Letelier i Washington i september 1976. Townley utlämnades 1978 från Chile till USA med löftet att en stor del av utredningen hemlighölls för pressen, och tyvärr är det så att amerikansk press gått på desinformationen.
Brandt, som i ett flertal uppmärksammade artiklar övertygande visat hur CIA opererade vid kuppen 1973 mot den demokratiskt valde presidenten i Chile, Salvador Allende, hävdar att Operation Condor var verksamt så sent som 1992 i direkt samarbete med CIA.
-Townley var så inblandad i den högerextrema terroristverksamheten under -70 och -80-talet att han sitter inne med all kunskap, säger Daniel Brandt. Han är oerhört viktig och nyttig för både FBI och CIA, där han för övrigt fick sin utbildning.
Townley borde vara en man för den svenska Palmeutredningen. Han kan sitta inne med hela lösningen. Men det kräver naturligtvis att de svenska mordspanarna höjer blicken över horisonten och på allvar intresserar sig för de internationella spår och tips som praktiskt taget legat i träda. Anders Leopold
Åter till texten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kapitel 4
FÖR MÅNGA GRAND-MÄN

Olof Palmes äldste son Mårten, han var då 25 år, tog själv
kontakt med krimjouren på mordnatten. Det var någon gång
före klockan fem på morgonen. Han ville med en gång ge
polisen detaljer om sina iakttagelser utanför biografen
Grand.
Jag och en kollega åkte hem och hämtade honom på
Västerlånggatan. Han talade om att mamma Lisbet äntligen
blivit lugn och somnat.
Klockan 5.20 inledde jag förhöret i chefsrummet på
våldsroteln, Kungsholmsgatan 37. Vid min sida hade jag
kriminalavdelningens biträdande chef, polisintendenten
Gunnar Severin. Vi var imponerade och överraskade av Mårtens
lugn efter det som hänt.
Mårten Palme har under årens lopp pekat ut flera personer
som liknar den man han såg följa efter sina föräldrar
utanför biografen Grand. Bland dessa 42-åringen Christer
Pettersson den 14 december 1986 men inte 33-åringen Victor
Gunnarsson fjorton dagar efter mordet. 33-åringen hade samma
satta kroppsbyggnad som 42-åringen, mörkt hår och svart
mustasch. De var, och kanske fortfarande är, slående lika.
Efter en tidningsbild pekade han också ut Michael Townley, en
professionell mördare bosatt i Chile som på 70-talet
fick uppdraget att mörda Olof Palme i Madrid.
Motivet skulle bl a ha varit Palmes starka inflytande på
de oppositionella i Chile. Ordern gavs av den chilenska
hemliga polisen Dina. Townley lämnade uppgifter om detta
till FBI när han greps i USA. Vid tidpunkten för mordet på
Olof Palme var han visserligen fri men stod under FBI:s
uppsikt. När spaningsledningen gjorde en förfrågan hos FBI
fick man beskedet att Townley personligen inte kunde ha
varit i Sverige den 28 februari 1986.
Michael Townley

Men låt oss ändå titta närmare på vad Mårten Palme har
att säga i det nedtecknade förhörsprotokollet ganska exakt
sex timmar efter mordet på fadern. Och vi ska givetvis tänka
på att han har sorg och fortfarande är omskakad av det som
skett. Men också att han har en brinnande vilja att snabbt
få polisen på rätt spår. Personligen tycker jag det var
mycket duktigt av honom att ställa upp.

Mårten är son till den mördade statsministern och han
berättar följande:
På kvällen den 28 feb. 1986 var han tillsammans med sina
föräldrar Olof och Lisbet Palme samt sin flickvän på
biografen Grand på Sveavägen vid Tegn‚rgatan i Stockholm.
Här såg de den senare föreställningen som slutade vid pass
23.10-tiden.
Gemensamt hade de fyra sällskap ut från biografen och
efter utgången gick de gemensamt Sveavägen söderut mot
Kungsgatan. Endast en liten bit på nämnd väg ligger en
bokhandel och vid dess skyltfönster stannade sällskapet för
att titta lite närmare på vad denna affärs skyltning kunde
erbjuda.
Efter endast en kort stund släcks fönsterbelysningen och
i detta nu tar Mårten och hans flickvän adjö av herrskapet
Palme. Mårten och flickvännen vänder och går Sveavägen
norrut mot nämnd biograf medan makarna Palme fortsätter
Sveavägen mot Kungsgatan.
På sin väg omedelbart norr om nämnd bokhandel lägger
Mårten märke till en man som står och tittar i ett
skyltfönster. Men i samma ögonblick som Mårten passerar så
börjar denne man gå efter makarna Palme.
Mårten beskriver mannen som varande omkring 40 år
gammal, c:a 180 cm lång och kraftigt byggd.
Han var vid tillfället iklädd en blå täckjacka som var
ganska så lång, gick en bra bit neråt benen på mannen. Han
var också iklädd en keps med knäppe till skärmen.
Mannen gick en aning framåtlutad kanske så att han hade
båda händerna instuckna i jackfickorna eller att han bar
någonting under jackan. Han såg också ganska så 'buffig' ut
dock utan att vara sjaskig.
Mårten är helt säker på att mannen följer efter hans
föräldrar men tänkte inte närmare på detta skeende.
För Mårten framvisas ett stycke foto på en person som kan
tänkas ha med mordet att göra.
Mårten reagerar direkt och säger att mannen på fotot
mycket väl kan vara identisk med den man han såg på
Sveavägen. Mårten tillägger att mannen troligen bar på ett
par stålbågade glasögon.

Bilden föreställde österrikaren WK och var tio år gammal,
mannen var tjockare än vid den här tidpunkten och bar skägg.
Vi hade ännu inte fått in WK och betraktade honom
fortfarande som intressant.
Det har riktats viss kritik mot att vi visade det här
fotot för Mårten. Vi hade att göra med ett statsministermord
och vi hade ett vittne som kanske hade sett mördaren. Det
gällde att snabbt pröva de vägar som stod till buds även om
det innebar att vi brände detta vittne. Min chef Gunnar
Severin ansåg att fotot skulle visas för att vi också skulle
få en uppfattning om trovärdigheten i Mårten Palmes
iakttagelser.
Kanske var det Mårtens positiva inställning till att
polisen ändå hade en misstänkt på gång som fick honom
att reagera så där direkt på fotot. Eftersom det inte fanns
någon större likhet mellan WK på bilden och i verkligheten
blev vi en aning tveksamma.
Den här s k Grand-mannens beteende utanför biografen var
kanske för övrigt helt naturligt. Han såg de kända makarna
Palme ute på stan, stannade till och smygtittade på dem. Och
kanske slumpade det sig bara så att han skulle samma väg.
Men låt oss ändå lägga på minnet några detaljer som Mårten
Palme fäster sig vid och kommer ihåg:
En blå täckjacka som var ganska så lång, som nådde en bra
bit ner åt benen på mannen.
Mannen gick en aning framåtlutad kanske beroende på
att han hade båda händerna instuckna i jackfickorna eller
att han bar på någonting under jackan.
Efter förhöret med Mårten Palme ville jag också höra
hans mor Lisbet. Men där blev det tvärstopp, det var ett
ärende för polismästare Hans Holmér.
Beträffande österrikaren WK, som fördes in vid sjutiden
på morgonen och som jag omgående hörde, kan vi tveklöst
avföra honom. Han hade ett av de bästa alibi någon kan få.
Vid Slussen blev han undersökt av en polispatrull. Klockan
var 23.20, en minut före mordet, och detta hade också
personalen i polisbil 3480 bokfört.

Kapitel 5
Till startsidan

Till sidans början