(Leopold Report 140908)"Våra källor i Uppsala
anser... det blir möjligt att lägga skulden för en aktion
på andra grupper".
Det är ett citat ur rapporten från apartheidregimens underrättelsetjänst
den 15 oktober 1985 (se dokument 1).
Avsåg de svenska källorna, Uppsalagruppen, kurderna och PKK?
Den illegala avlyssningsutrustningen inköptes av svenska poliser som
uppgav sig vara sydafrikaner och att den sydafrikanska legationen i Stockholm
stod för beställningen.
Efter två kurdmord i Uppsala och Stockholm 1984-85 hölls
PKK under uppsikt av Säpo. Den påstådda Uppsalagruppen
måste haft inblick i spaningen på PKK. Och här fanns alla
förutsättningar för att efter ett attentat mot Olof Palme
plantera ett villospår som skulle leda mordutredningen åt fel
håll och mot en undergång: en grupp som terroriststämplades
av Olof Palme och regeringen. Som alltså hade motiv att hämnas
och som inte tvekade att mörda.
Fanns det poliser i Uppsala som ingick i The Uppsala group? I Uppsala tjänstgjorde omkring 40 poliser varav en handfull
arbetade för Säpo. Var det några i denna församling
som vid ett flertal tillfällen försåg den sydafrikanska
militära underrättelsetjänsten (MI) med information om den
förerstående anti-apartheidkonferensen i Stockholm?
Efter mordet på Olof Palme den 28 februari 1986 var PKK en av flera
grupper som på olika sätt kontrollerades av Palmeutredningen
och Säpo. Men PKK-spåret tog fart först den 2 september
1987 när den turkiska tidningen Hürriet i en artikel dragen över
hela förstasidan skrev att en grupp bestående av fem PKK:are
och en fanatisk, svensk palmehatare låg bakom mordet.
Långt senare avslöjade artikelförfattaren Ali Yula att tipset
kom från svensken Bertil Wedin. Därefter blev det klarlagt att
Yula arbetade för turkiska säkerhetstjänsten MIT som jagade
kurder över hela världen. Wedin arbetade för sydafrikansk
säkerhetspolis med superspionen Craig Williamson som chef. I den cirkus
som utbröt utpekades han också som Palmes mördare. Han bodde
i den turk-cypriotiska delen av Cypern och hade kontakter inom MIT.
Wedin, som hemma i Sverige rapporterat till Säpo om vänstergruppernas
verksamhet och gjort hätska utfall mot Olof Palme, svor sig fri och
Wedin-spåret släpptes. Men det framgick att hans tips till tidningen
Hürriet var hans tredje försök att plantera PKK-spåret
i mordutredningen.
Redan två månader efter mordet försökte Wedin från
Cypern få telefonkontakt med kabinettssekreterare Pierre Schori på
UD. Han berättade för dennes sekreterare att han arbetade för
Säpo och kände till en PKK-grupp med sex eller sju medlemmar som
mördat Olof Palme.
I december 1986 kontaktade Wedin Times korrespondent i Stockholm. Nu
hade han i tipset lagt till en tysk kvinna som ledde operationen. Times-journalisten
kände Wedin sedan tidigare och hade inget större förtroende
för honom. Han kollade vissa uppgifter men publicerade inget.
Så brakade det loss efter Hürriets artikel och nu gjordes
PKK-spåret till huvudspår av spaningsledaren Hans Holmer och
Säpo-ledningen. De olika turerna är välkända. När
byråchefen på Säpo, P-G Näss, efter en tid ville få
stopp på PKK-spåret var redan förlagsdirektören Ebbe
Carlsson inkopplad. Hans två adjutanter blev parhästarna från
Säpo, Säpo-chefen i Uppsala Walter Kegö och Jan-Henrik Barrling.
De körde över motståndarna till PKK-spåret med stöd
av rikspolischefen Nils-Erik Åhmansson och justiteminister Anna-Greta
Leijon. Deras tro på Ebbe Carlsson blev också deras fall. Och
Carlsson själv agerade som om han vore chef för säkerhetspolisen.
Ebbe, Kegö och Barrling ville avlyssna kurderna i Sverige - men
det avslogs från högsta Säpo-ort. Men Ebbe drev det vidare.
Avlyssningsutrustning skulle köpas utomlands och det var så hemligt
att varken Säpo-ledningen eller tullen skulle ha vetskap om smugglingen.
Finansmannen Tomas Fischer lånade ut upp till två miljoner kronor
åt Ebbe Carlsson med löfte att detta så småningom
skulle betalas tillbaka av myndigheterna.
PKK-spåret kritiserades nu från olika håll. Överåklagare
Claes Zeime sa inför Juristkommissionen 1987:
-Vidhållandet av PKK-spåret som enda lösning är ju
fanatism. Man är fanatiska till en idé. Man vill inte se något
annat.
Så rasade allt när Expressen avslöjade att Ebbe Carlsson
ledde en egen spaningsgrupp med Säpopoliser och med stöd av justitiminister
Leijon och rikspolischefen Åhmansson. Några dagar efter avslöjandet
greps Ebbe Carlssons livvakt Per-Ola Karlsson i tullen i Helsingborg med
hela avlyssningsutrustningen.
Dåvarande spaningschefen, Stig Edqvist, sa 2008 till TV 4:
-Under min tid som spaningschef kunde vi slutligen dra ett streck över
PKK. Vi fick ju tag i Öcalan (PKK-ledaren) nere i Turkiet. Sedan dess
har vi inte varit inriktade på PKK.
Ett sannolikt planterat desinformationsspår ledde mordutredningen
bort från de verkliga skurkarna. Men det finns ett efterspel som kan
knyta desinformationsspåret PKK till Sydafrika. Det avslöjas
i den smuggelutredning som ledde till att Ebbe Carlsson och hans grupp åtalades.
Förre polisen och vapenhandlaren Carl Östling (kallad "Ö"
i GK och i flera sammanhang hörd av PU i samband med Palmemordet) skötte
inköpen av avlyssningsutrustning hos PK Electronic i Hamburg. När
han första gången gjorde diskreta förfrågningar fick
han nobben. Firmans direktör Horst Weisenhausen meddelade att policyn
var att inte sälja till privatpersoner. Sådan utrustning krävde
västtysk exportlicens och när den utfärdades skulle mottagarlandets
myndigheter informeras. Det var något som Ebbe Carlsson, Kegö
och Barrling för allt i världen ville undvika då Säpo-ledningen
sagt nej.
De behövde hjälp från annat håll - och fick det.
Fredagen den 15 april 1988 kliver två herrar in hos PK Electronic
och presenterar sig som ombud för sydafrikanska legationen i Stockholm.
Enligt Weisenhaus legitimerar de sig "med visitkort eller någon
annan handling". Vad han inte ens anade vart att det var två svenska poliser, en av dem var Carl Östling.
Det väckte inte någon större uppmärksamhet när
smuggelutredarna hittade ett kvitto utställt på den sydafrikanska
legationen. Man tog för givet att det var äkta. Huruvida Östling och
hans kollega fick sanktioner av den sydafrikanska legatiopnen är oklart.
Här kan du läsa
förhöret med Carl Östling.
Att sedan utrustningen fastnade i tullen i Helsingborg är en annan
historia.
Åter till förstasidan! |